Jag har väldigt stor respekt för Per Elofsson. Har precis sett honom vinna Mästarnas Mästare. Han var tvungen att sluta sin karriär tidigare pga överträning. Han tränade kroppen så hårt att den nådde nivån där den inte kunde bli mer vältränad. Han nådde det absoluta taket. Och när han då fortsatte träna för att bli ÄNNU bättre ledde det till att celllagren förtunnades så att det det samlades vätska i kroppen och han blev helt förslöad. Tog sig knappt upp ur sängen och kunde sova 20 timmar om dygnet. Förstå hur omänskligt hård träning du måste syssla med för att cellerna i kroppen ska gå sönder lixom. En normal elitidrottsman har ca 5 liter i syreupptagningsförmåga. Elofsson hade över 7. Galet.
Och vad ledde till den här omänskliga träningen? Jo, först och främst misslyckandet i OS i Salt Lake City där han var i sitt livs form och fysiskt överlägsen alla andra, förutom segraren Mühlegg som dopade sig. Det mest imponerande med det var att Elofsson ändå orkade hänga på honom ett bra tag innan han var tvingad att ge upp.
Han hann iallafall vinna VM året efter, innan karriären var över. En stor idrottsman i mina ögon.